Mig veterligen tillämpas inte åderlåtning och häxkonster inom modern sjukvård. Den läkare som föreskriver sådana metoder blir snabbt avstängd från jobbet och utslängd från kåren.
Mig veterligen ser arkitekter och byggfirmor till att en husgrund görs så stark att den kan bära upp själva husbygget. Räknar man fel på detta får man inga nya kontrakt, och måste dessutom betala skadestånd.
Mig veterligen ingår det i varje forskares plikt att sätta sig in i nya rön inom sitt forskningsfält och att efter bästa förmåga belägga sina hypoteser.
Men inom det stora och viktiga området kostrådgivning är principerna om best practice, uppdaterad kunskap och vetenskaplig evidens sorgligt frånvarande på alldeles för många håll och kanter. Där dominerar charlatanerna, amatörerna och spridare av fake news och alternativa fakta. Där är det fortfarande fritt fram att presentera vilka påståenden som helst och kalla det för vetenskap och expertråd.
Ett pinsamt och långlivat exempel är professor emeritus Stephan Rössner. I decennier har han varit Sveriges mest kända auktoritet när det gäller övervikt, med den exakt lydande titeln ”professor i hälsoinriktad beteendeforskning”, vilket han utsågs till 1990.
Trots att han haft grundligt fel i nästan allting han förkunnat, har han fortfarande en stor och viktig plattform för sina falsarier och hittepåteorier. Nämligen Aftonbladet viktklubb.
Ja, det är lika sant som sorgligt. Sveriges största tidning ger alltså generöst med utrymme åt en man som troligen mer än någon annan nu levande svensk ödelagt folkhälsan och förstört hjälpbehövande människors livskvalitet.
(Skulle vi räkna in även historiska svenskar, gissar jag att exempelvis Karl XII har fler liv på sitt samvete än Rössner. Så i evighetens ljus är han inte värst.)
Rössners huvudbudskap: inga dieter funkar. ”Det spelar för praktiskt bruk ingen större roll om vi använder 5:2-metoden, LCHF, GI-metoden, äter Medelhavskost eller väljer något annat av de gängse råden”, som han en gång skrev på DN Debatt.
Hans mest kända uttalande gick i samma riktning. Det gick ut på att det går lika bra att banta med hallonbåtar som med något annat. Det vill säga, i Rössners värld är det enbart mängden kalorier – och inte dessa kaloriers metabola inverkan – som räknas.
Mycket riktigt brukar han sammanfatta sina bantningsråd med den gamla klyschan ”Rör på dig mer och ät mindre.” Vilket ju egentligen betyder: för att gå ner i vikt måste man skapa ett kaloriunderskott. Vilket förvisso är sant, men det är en simplistisk sanning i stil med att säga till alkoholisten att han ska få bukt med sitt missbruk genom att dricka mindre…
Förresten är det inte riktigt sant att Rössner ser alla kalorier som likvärdiga. På Aftonbladet Viktklubb säger han att man ska äta mat ”fri från fett”. Eftersom många överviktiga har problem med sin insulinreglering bör de naturligtvis äta mat som i så låg grad som möjligt triggar insulinet. Alltså LCHF. Rikligt med fett, snålt med kolhydrater.
Vilket går helt på tvärs mot inte bara tankevärlden hos professorn utan också kokboksförfattaren Rössner. Jodå, denne flitige herre har prånglat ut recept i flera böcker, i vilka den den särklassigt vanligaste ingrediensen är diverse lightprodukter. Avfettad crème fraîche och grädde; lättmargarin; mager ost. Och skinnet på kycklingen är givetvis bannlyst.
Till och med svenska staten, sannerligen inte särskilt snabbfotad på kostområdet, har via sitt vetenskapliga expertorgan SBU pekat ut just lågkolhydratkost som bantarens bästa vän.
Att notera är att i SBU:s gedigna genomgång av bantningsstudier, har naturligtvis även slarviga lågkolhydratbantare slunkit igenom, eftersom ytterst lite kostforskning sker på inlåsta individer där man verkligen kan kontrollera dietefterlevnaden. Dessutom var resultathorisonten sex månader, vilket troligen missgynnar LCHF. En hel del solida studier pekar ju på att lågkolhydratbantare upprätthåller sin långsiktiga förbränning bättre än klassiska kaloribantare.
Ändå alltså plus för LCHF och liknande koncept, inklusive förbättrade hälsovärden, när SBU fått säga sitt.
Ett annat av Rössners råd, förmedlade på viktklubb, är att bantaren ska äta ofta:
”Det finns nästa inga som hoppar över så många mål som de med överviktsproblem. På Överviktsenheten har vi därför alltid betonat vikten av att undvika att gå så länge utan mat att man tappar kontrollen. Tricket är snarare att planera. Studier visar att det går bättre för dem som äter frukost och sedan har en regelbunden måltidsordning resten av dagen.”
Här gör Rössner den anmärkningsvärda blundern att blanda ihop SAMBAND med ORSAK. I den mån det finns fler frukostundvikare hos överviktiga – vissa studier talar för det – beror ju detta på att överviktiga ofta försöker banta. Då ter det sig logiskt att hoppa över vissa måltider. Men detta är ju inte samma sak som att frukostskippandet ORSAKAR övervikten.
För övrigt har en annan tjockisprofessor, den relevante och pedagogiske Fredrik Nyström i Linköping, kunnat visa att den som äter en given kalorimängd utspritt på få istället för många måltider, får en högre förbränning.
Och om vi skulle ta och kalla in Det Sunda Förnuftet i rummet… Verkar det rimligt att den som bantar ska äta så OFTA som möjligt?
På Viktklubb berättar Rössner stolt om sin största professionella prestation: ”Det är det bästa jag har tagit fram i min karriär.” Vad är det han syftar på? Jo, internetbaserade verktyg för att logga kalorier i det man äter och den motion man utövar.
Grattis, Stephan Rössner! Du har klurat ut att bantaren måste ändra sin energibalans! Tänk, det hade vi inte kunnat räkna ut själva…
Hade Rössner dragit sig tillbaka till en tyst och stilla pensionärstillvaro hade det väl inte känts högmotiverat att utpeka honom som den kvacksalvare han är. Och hade han fattat pennan och gjort avbön – ”Förlåt mig, rikets alla tjockisar, levande och döda, jag har haft fel och tutat i er idiotiska råd under alla dessa år, men jag visste inte bättre. Från djupet av mitt hjärta: Förlåt!” – så hade han rentav förtjänat vår respekt. Alla har vi ju fel ibland, även upphöjda vetenskapsmän.
Men gå till Aftonbladets viktklubb, så kan ni alltså se svart på vitt se hur han insisterar med sina sedan länge intellektuellt stendöda förkunnelser.
Och Viktklubb, ska ni veta, är ingen liten spelare. Man skryter med att 500 000 svenskar har använt sig av tjänsten. Och den lånar akademisk glans genom att ha utvecklats i, enligt egen utsago, ”nära samarbete” med Karolinska Institutets överviktsenhet. Vilket ju är lika med basen Rössners forskningsverksamhet.
Aftonbladets viktklubb och Stephan Rössners rön är en pågående skandal och ett allvarligt underminerande av folkhälsan. Avgå, Någon! Nu! Genast!